Mikael

De 12 veckorna av osäkerhet har gått så det är dags att avslöja det för föräldrarna, familj och vänner. Egentligen så hade vi inte tänkt att vänta med att berätta det för våra föräldrar men av en händelse så bjöd Hannahs föräldrar hem mina för att äta middag precis efter att de 12 veckorna hade gått. Vilket vi tyckte var ett ypperligt tillfälle att kunna berätta det för alla samtidigt.

Vi sätter oss till bords och jag väntar på tillfället när alla lugnat ner sig. Vi hade bestämt oss innan att jag skulle berätta det så när en stund av tystnad uppstår tittar jag på Hannah. Sedan vänder jag mig om säger ”Jag och Hannah är tacksamma för all hjälp vi fått med flytten till vår nya lägenhet och vi hoppas att ni är sugna på att hjälpa till mer för om allt går som det ska så ska ni att bli mor- och farföräldrar i slutet på året”. Mammorna skiner upp som solar och börjar kramas och en och annan tår fälls. Papporna sitter väl mest tysta men vaknar till liv ett par timmar senare, vet inte riktigt vad de har behövt smälta under det tiden.

Hannah

Jag tyckte att det var rätt jobbigt och krångligt att inte berätta för vår familj och våra vänner att vi väntade barn. Som tur var, är jag ingen storkonsument av alkohol men jag hade börjat få ”morgonillamående” som inte behagade hålla sig till endast morgnar, och jag höll på att spricka av att hålla en så stor nyhet hemlig.
Men av ren slump så fyllde mamma år och hade bjudit in både Mickes föräldrar, min lillebror och min mormor och vi tänkte att ett bättre tillfälle får vi knappast. Jag var så pirrig inför middagen och både jag och Micke skakade av nervositet när vi satte oss till bords. När alla hitttat sina platser och lugnat ner sig lite, tittar Micke på mig och ställer sig sedan upp. Hans händer skakar när han berättar nyheten.

Anneli, Jeannette och mormor blir överlyckliga och ska fram med kameror och kramas. Robert blir glad över att bli morbror och bokar in barnvagnsturer med knatten. De enda som knappt säger ett ord är Hans och Jan som i tyst chock sitter på sin hörna under nästan hela middagen. Lagom till efterrätten återfann de talet och kunde börja kommunicera igen. Vid det laget hade mamma, mormor och Jeannette berättat alla sina graviditetshistorier och anekdoter.

Fakta – Chockfasen

Den här fasen brukar beskrivas som en känsla av overklighet, förvirring, att inte ta in vad som händer eller att befinna sig i en bubbla. Det är som om vårt psyke skyddar oss från att behöva ta emot hela vidden av händelsen på en gång. Det är viktigt att inte denna fas vara för länge då det kan försvåra den nödvändiga bearbetningen och förståelsen av vad som hänt. Källa – Psykologiguiden