Hemma igen och dags att anpassa vardagen till en ny familjemedlem. Det intressanta är att allt är som vanligt men ändå inte, lever vidare som man har gjort bara att den här lilla människan behöver i stort sett konstant uppmärksamhet. Samtidigt så är det bara att njuta och ta in allt som har hänt. Nu i efterhand så går det inte att beskriva vad man varit med om, det finns inget att jämföra med. Man har ju vänner som har försökt berätta och nu inser man att det är otroligt svårt. Det är något så unikt med hela situationen, en upplevelse som jag är otroligt glad och tacksam över att jag fått uppleva.

Vi hinner inte hem innan familj, vänner och bekanta vill komma och hälsa på men har fått tipset av många vänner att inte falla för pressen för snabbt. Hitta er själva och vardagen innan ni bjuder in andra. De kan vänta. De som dock inte behövde vänta var våra familjer. De fick komma, även om det kanske blev lite mycket och för närgånget för en liten knatte som bara sett världens ljus i en vecka.
/Mike