Så här dagen efter att vi har kommit hem från patienthotellet så känns det som att Vilya käkar konstant. Jag hinner inte göra något annat än att sitta med henne i famnen. Det är såklart mysigt att ha vår lilla dotter i mina armar, fast samtidigt hade det varit skönt med en dusch eller att få gå på toaletten i alla fall. 😉

Jag har förvandlats till en gående och talande matstation vars enda syfte är att ge mat till knatten. Jag känner mig inte som mig, Hannah, utan som mamma … hon med brösten fulla av mat. Hon vill inte gärna lämna bröstet, vilket också är tråkigt för Micke som gärna vill hålla henne, eller hennes farmor och farfar som knappt fick känna på henne.

Men jag försöker njuta av det så länge det varar. Hon kommer inte alltid att vilja ligga i min famn. 🙂