Nu när Vilya snart är 3 månader är det dags för hennes 3-månaders-vaccinering. Egentligen skulle både Micke och jag ha varit med men eftersom vår barnmorska ringde och berättade att vi fått byta till en ny barnmorska, så ändrade vi även tid för besöket vilket betydde att Micke inte kunde följa med. Tydligen hade vår gamla barnmorska för många barn och flyttade över några till den nya barnmorskan. Men eftersom vi bytte barnmorska hela tiden under graviditeten så är vi vana vid det här laget.

Själva vaccineringen gick bra men var jobbig. Hon fick lite sockerlösning innan för göra det hela lite lättare och den första sprutan gick helt ok. Hon skrek men slutade rätt snabbt igen när hon fick syn på ankorna som hängde ovanför bordet. Den andra däremot var värre. Hon skrek och skrek och slutade inte. Tårarna rann. Jag tyckte så synd om henne. Stackars liten.

Efteråt gick det rätt bra. Hon fick ingen feber men hon var allmänt gnällig under kvällen. Gnälligheten fortsatte i några dagar efteråt vilket var jobbigt, men det var skönt att hon inte fick feber. Jag var faktiskt så orolig för att hon skulle få feber att jag vaknade hela tiden natten efter för att känna på hennes panna och jag tyckte att hon kändes varm men Micke försäkrade mig om att hon inte var det. Jag oroade mig faktiskt till illamående ett tag och var tvungen att gå upp och hänga på toaletten. Men allt gick som sagt bra.